Bonus i livet: december 2011

Det har varit en turbulent tid med känslor i berg- och dalbana. Olas mamma, barnens farmor och min högt älskade svärmor tog sina sista andetag på morgonen den 28 november. Efter ett halvår av läkarbesök, oro, meningslösa behandlingar och smärta så förlorade hon kampen mot cancern. Alldeles för tidigt då hon endast en månad tidigare hade hon firat sin 70-årsdag omgiven av släkt och vänner. Så jag hoppas och tror att fick några fina sista minnen av hur mycket kärlek hon var omgiven av. Jag kommer att sörja att Ellen inte fick lära känna sin omtänksamma och kärleksfulla farmor men hoppas att Gustav har några minnen att dela med sig till henne om några år samt uttrycken som "farmor-yoghurt" (en liten smarrig bägare med yoghurt), "farmor-frukost" (en lyxig frukost med makrill i tomatsås, ägg, juice, Hönökaka och starkt kaffe). Jag kommer att sakna våra prat om barn, föräldrarollen, husmorsknep, recept, stickråd och hur vi tillsammans retade Ola :) Men jag kommer med värme att minnas hur hon alltid ställde upp för oss i ur och skur, som barnvakt, ekonomisk backup, rådgivare och bara med en öppen och varm famn.

Farmor & Ellen i oktober

Efter detta oroliga halvåret känns det som att vi nu behöver stanna upp en stund, ta en paus från alla praktiska saker som fyllt våra huvuden och vår vardag och bara andas... Jag hoppas att julen med många helt lediga dagar tillsammans kan få oss på fötter igen och tillbaka till en mer normal vardag. För livet går ju vidare trots alla hemska saker som drabbar oss och det är i rutiner och vardagliga saker som vi nu ska finna tillbaka till friden igen. Som Alva så vackert uttryckte det "Himlen fick precis den klaraste & finaste stjärna som någonsin funnits. Nu har du äntligen kommit till stället där du hör hemma, änglar ska inte finnas på jorden, utan i himlen", farmor Inga-Lill vakar nog över oss och jag ska föra hennes husmorsknep vidare; bakade idag hennes julbröd men vem ska jag nu få hjälp av när stickningen krånglar...? Faster Yvonne knåpar klart på något handarbete som farmor påbörjade till Ellen. Vad det kan vara har jag ingen aning om, men jag ska inte vara nyfiken utan väntar snällt till julafton :) Bara en vecka kvar nu och jag ser fram emot en stilla dag med lite familj och naturligtvis fler klappar än vad vi hade tänkt...

Så nu är känslan "Nu är det bra!" Vi får gå vidare från allt det ledsamma och se vad som är bra och hur vi kan fokusera på det istället. Lite vanligt julstök och andra vardagligheter har vi dock sett till att göra för att få något annat att tänka på .