Nu är det bra...

Det har varit en turbulent tid med känslor i berg- och dalbana. Olas mamma, barnens farmor och min högt älskade svärmor tog sina sista andetag på morgonen den 28 november. Efter ett halvår av läkarbesök, oro, meningslösa behandlingar och smärta så förlorade hon kampen mot cancern. Alldeles för tidigt då hon endast en månad tidigare hade hon firat sin 70-årsdag omgiven av släkt och vänner. Så jag hoppas och tror att fick några fina sista minnen av hur mycket kärlek hon var omgiven av. Jag kommer att sörja att Ellen inte fick lära känna sin omtänksamma och kärleksfulla farmor men hoppas att Gustav har några minnen att dela med sig till henne om några år samt uttrycken som "farmor-yoghurt" (en liten smarrig bägare med yoghurt), "farmor-frukost" (en lyxig frukost med makrill i tomatsås, ägg, juice, Hönökaka och starkt kaffe). Jag kommer att sakna våra prat om barn, föräldrarollen, husmorsknep, recept, stickråd och hur vi tillsammans retade Ola :) Men jag kommer med värme att minnas hur hon alltid ställde upp för oss i ur och skur, som barnvakt, ekonomisk backup, rådgivare och bara med en öppen och varm famn.

Farmor & Ellen i oktober

Efter detta oroliga halvåret känns det som att vi nu behöver stanna upp en stund, ta en paus från alla praktiska saker som fyllt våra huvuden och vår vardag och bara andas... Jag hoppas att julen med många helt lediga dagar tillsammans kan få oss på fötter igen och tillbaka till en mer normal vardag. För livet går ju vidare trots alla hemska saker som drabbar oss och det är i rutiner och vardagliga saker som vi nu ska finna tillbaka till friden igen. Som Alva så vackert uttryckte det "Himlen fick precis den klaraste & finaste stjärna som någonsin funnits. Nu har du äntligen kommit till stället där du hör hemma, änglar ska inte finnas på jorden, utan i himlen", farmor Inga-Lill vakar nog över oss och jag ska föra hennes husmorsknep vidare; bakade idag hennes julbröd men vem ska jag nu få hjälp av när stickningen krånglar...? Faster Yvonne knåpar klart på något handarbete som farmor påbörjade till Ellen. Vad det kan vara har jag ingen aning om, men jag ska inte vara nyfiken utan väntar snällt till julafton :) Bara en vecka kvar nu och jag ser fram emot en stilla dag med lite familj och naturligtvis fler klappar än vad vi hade tänkt...

Så nu är känslan "Nu är det bra!" Vi får gå vidare från allt det ledsamma och se vad som är bra och hur vi kan fokusera på det istället. Lite vanligt julstök och andra vardagligheter har vi dock sett till att göra för att få något annat att tänka på .

Julfest med pappas jobb

Pepparkaksgubbe och tomtenissa på Lucia

Lussekatter med saffran och Kesella

August kör hårt på sin karriär som handbollsproffs :)

August och Ellen myser i pyjamas

Fina Alva fyller 12 år

Tappra Alva har två småsyskon i köket när pepparkakshuset ska sättas ihop...

Granntjejen Linnéa sover över och August läser godnattsaga

Pepparkakshuset tar form

Nära men ändå så långt bort

En månad kvar till jul men inte en snöflinga eller minusgrad i sikte. Förberedelserna däremot är i full gång och har varit sen i juli... Ja jag vet att det låter hysteriskt men ramlar man på en bra julklapp så måste man ju köpa den även om det är mitt i sommaren. Så efter besök på Göksäter och Gekås har jag en stor kasse full med bra klappar, det är liksom baksidan av tidig shopping... När jag talade om detta för Ola trodde jag att det skulle bli idel glada miner "va bra älskling att du är så förberedd och har fixat så mycket shopping, så slipper jag som ju är man och inte gillar att gå i affärer!" Men tji fick jag... Han blev besviken över att inte få vara med och bestämma/handla så på söndag har vi planerat in en hel dags julshopping, på Frölunda torg. Det svåra är dock inte att handla utan att komma på VAD som ska handlas till de tre stora barnen. Ett TV-spel, en dator och nya mobiler står på önskelistan och det känns i dagsläget som lite väl dyra klappar då vi åker till Branäs på sportlovet. Vad köper man till barn som har allt...?!


<><> <><> <><>

Årets dagiskort
julklapp till farmor, farfar, mormor och morfar

Annars flyter dagarna på i ett rätt så behagligt tempo, jag försöker att ha god tid med båda de små barnen på dagarna och sen lite mer fokus på de stora på kvällarna. Måndagar och fredagar är Gustav hemma från dagis och det får bli blandat med aktiviteter då. I måndags var vi på Universeum med Linda, Carl & Jonathan, Jenny, Stina & Olle, Hanna, Julius & Felix. Det var en glad barnaskara som klättrade på repbron, försökte skrämma fiskar, flirtade med apor, körde polisbil och rasade av sig i det underbara leklandet. Mammorna var dock tröttare men glada över att få träffas och hänga lite. Nästa gång tar vi med lunch och kanske hinner med en kaffe när barnen leker.

<><> <><> <><>

Alla barnen samlade. I ungefär 5 sekunder...

<><> <><> <><>

Underbar mammafika med Hanna och hennes Greta
på NK Espresso House
Ny dejt är planerad till 6 december!

Nu faller mörkret över byn men i ett svagt ögonblick lovade jag Gustav att gå till lekplatsen och det tjatas det om nu så det är väl bara att klä på oss alla och ta en sväng ut i det kladdiga grå höstmörkret... Sen blir det en mini-middag med bara kidsen då Ola är på Asia SPA i Varberg med jobbet och gottar sig. Imorgon är det hemmadag med lussekattsbak och sen tjejkväll hos kollegan Marina med mat, vin och filmen Bridesmaides. Känns som ett bra upplägg för första gången borta från Ellen. Ska se att hon tar flaskan ikväll bara...


<><> <><> <><>

Glad och nöjd Ellen 7 veckor gammal,
fick idag en OK-stämpel av BVC-läkaren

Drömmar - söta och uteblivna

Så var "smekmånaden" över... Nejdå det låter värre än vad det är men nu har i alla fall Gustav efter en månads vanligt heltidsdagis gått över till att bli ett "15-timmarsbarn", det vill säga gå tre korta dagar i veckan, komma efter frukost och gå hem innan mellanmålet. För vår store kille som ÄLSKAR frukost så anade jag att den skulle saknas när han missar den på dagis och idag, andra dagen in på det nya schemat, så hade han blivit ledsen och besviken över att ha missat frukosten på dagis. Vi har förklarat för honom att han nu istället får äta frukost hemma med mamma och Ellen och vi hoppas att han tycker att det är good enough med bara oss två tjejer.

Syskonkärlek

Vi bygger garage till Spindelmannens bil

Det gäller alltså att få storebror att känna att hemma med oss är ett mycket bra alternativ till dagis där ju alla kompisarna finns. Så Gurra och jag har pratat om vad han gillar att göra och då stod utflykt till lekplatsen högt upp på önskelistan, liksom att baka, åka till IKEA och läsa böcker. I måndags tog vi oss till lekplatsen  och igår efter dagis bakade vi min favoritkakor Drömmar (tänk att jag faktiskt hade hjorthornsalt hemma...!) Jag verkligen älskar den spröda och söta smaken på dessa kakor men Gustav är mer svårflirtad när det gäller sötsaker, han var mer intresserad av att äta degen och jag kan visserligen förstå honom för oj oj oj va gott det kan vara med smör, mjöl och socker!

Söta men ack så svårt att bara ta en...

Men dessa underbara bakverk är nog det närmsta söta drömmar som jag kommer just nu. Lilltjejen har inte riktigt fått ordning på sin mage än utan vissa nätter kniper det nog illa i magen på henne. Hon drar upp benen, kniper med ansiktet, fäktar med armarna och gnäller. Sen några pruttar och så blir hon lugn igen men vissa nätter håller detta på oavbrutet och då blir det inte mycket sömn... Att komma ner i djupsömn och drömma är inte att tänka på så tack gode gud för att man är föräldraledig och kan ta en tupplur mitt på dagen. För det unnar jag mig verkligen denna ledigheten, med Gustav rände jag istället runt och fixade grejer när han sov men har nu insett att alla dom där "måste-sakerna" finns kvar när jag vaknar och kanske till och med inte är så nödvändiga att göra överhuvudtaget!

Med fokus på vardagen och att må bra här och nu (inte imorgon eller nån annan veckodag) är det jag försöker uppnå. Med risk för att låta klyschig så: Carpe Diem - fånga dagen! Kan man lära sig att njuta av vardagliga stunder så blir det så mycket mer att njuta av. Jag är färdig med att längta och vänta på vad som komma skall, det kommer ju ändå, vare sig det gäller sånt man vill göra eller sånt man helst hade undvikit att göra. Jag har också färdig med att planera och oroa mig, det blir oftast som det blir ändå och jag blir bara besviken om mina planer går i stöpet. Har jag inga eller få planer så riskerar jag mer sällan att bli besviken. Det låter kanske oerhört flummigt men för en strukturfascist som jag så är blotta tanken på att planera mindre ett jättesteg och med det inte sagt att jag inte planerar alls för det är omöjligt att få en familj på sju personer att går utan planering. Men jag är mer benägen att vara flexibel och inte sätta prestige i att alltid genomföra det jag avsett att göra.

Två livsnjutare som tar dagen som den kommer!
Gustav och bästisen Sebastian

Upp och ner

Med fem barn i familjen, som alla är egna individer med olika behov, intressen, plats i livet och framförallt olika viljor, så är det upplagt för diskussioner. Oftast har vi tur och några av intressena och önskemålen sammanfaller men det är långt ifrån alltid... Testande av gränser och försök att få igenom de mest konstiga önskemål är vardagen med en 3,5-åring. Ett mindre bråk var sjunde minut är helt normalt har jag läst och då är vi ytterst normala då! Favoritdiskussionerna med Gustav just nu är att de enda skorna som duger är de svarta och turkosa Nike-skorna, att man inte alltid måste gå på toaletten mitt under middagen, att kläderna kan tas på utan hjälp och att bilbältet måste sitta hårt för att göra nytta.


Den nya cykeln SKA provas fast klockan är läggdags...

Mor- och sonfredag på Allum, med shopping och hamburgare

När det gäller de stora barnen så är det mer frihet mot ansvar som diskuteras och tjatas om varje dag; om du tar initiativ och visar att du är mogen så får du frihet och förmåner. Men det "glöms" lätt av dessvärre... Att lämna in skoluppgifter i tid, komma ihåg att ta med busskort och nyckel eller städa rummet varje vecka är inte lika lätt att komma ihåg som sitt login till facebook eller vad alla spelarna i Barcelona FC heter ;-) Så vi tjatar, hotar, mutar och bönar för att vardagssysslorna, skolan och träningarna ska fungera och emellanåt får vi lön för mödan och allt flyter på som en väloljat kugghjul. Men jag måste säga att jag tackar min iPhone för hjälpen med att organisera familjens liv, här finns allt jag behöver som familjens koordinator; sms, mail, almanacka med allas aktiviteter, kamera, anteckningsmöjligheter, facebook och appar för väderleksprognos, VAB, busstider och inte att förglömma iPod med musik för min egentid/promenader.

Så livet som mamma i en fembarnsfamilj går verkligen upp och ner men som det slog mig idag när jag skalade potatis och lyssnade till barnens bus, skrik och stoj i hallen; tänk om jag hade varit ensam och det hade varit helt tyst... Nä hu va tråkigt och ospännande! Jag föredrar fullt ös och då får det kosta lite i form av mindre egentid. Att sova är nåt annat som får offras en tid framöver då lilla damen verkar vilja äta varannan timma på natten, kanske inte ideliskt men vi får väl se hur länge den "rutinen" håller i sig. Så 3-4 timmars sömn sammanlagt under en natt är nåt som jag snabbt vant mig vid och sanningen att säga så går det förvånansvärt bra! Tror jag i alla fall, men vi kanske inte ska fråga resten av familjen om vad de tycker om mitt humör... ;-) Äh dom överlever och jag får chans att jobba på mitt tålamod och förmågan att välja mina konflikter!

Äntligen rosa och Hello Kitty!

Vår lilltjej 4 veckor gammal

Kusinerna Alva & Julia gör sig redo för Trick or Treat

Våra goa läskiga ungar på Halloween

"Det var ingen vanlig dag" och dagarna därefter

Nu för tiden kommer födelsedagarna fortare än man önskar, och hinner räkna... Min födelsedag i år var i alla fall en deadline som jag hade satt upp; jag var fast besluten att ha fött vårt barn då och det gick ju galant :-) Så födelsedagen blev faktiskt MIN dag! Morgonen var som vanligt lite stressig med fyra barn som skulle iväg till skola och dagis men sen tog jag Ellen ut i det vackra vädret på en skön promenad följt av lite piffande av den blivande 34-åringen, gott att få mer än 5 minuter i badrummet. När familjen kom hem bjöds det på Bookmakertoast, lite rödvin och en rosa prinsesstårta, vackra röda rosor, en cool dressingflaska och en dag på Hagabadet! Så nu ser jag fram emot att få ett SPA-bad och en lyxlunch med maken någon gång i vår.

Mysmiddag för födelsedagsbarnet

Puss älskade dotter

Sen försvann helgen i ett nafs men fylldes som tur var av idel roliga saker. I lördags fick Gustav svettas och leka av sig ordentligt på dagiskompisen Max 4-årskalas på Bushuset. Men han lär få vänta på att få ett eget kalas där för j oj oj vad Max föräldrar fick bekänna färg med tio hysteriskt glada 3-5-åringar, puh...!

Gustav & Linnéa är redo för bus

Sen fikade vi på Le Pain med fina Camilla och hennes underbara Lily 2 månader, hitkomna från Malmö. Det blev terapiprat a la förlossning, hur barn förändrar ens liv och hur kroppen mår såhär efteråt... Skönt och härligt på alla sätt och vis, hoppas vi får möjlighet att göra det snart igen.

Camilla & Lily

Camilla ritar på beställning från Gustav en kryssningsbåt

Lördagskvällen tillbringades i soffan med de stora barnen + kusin Julia, godis, ostbågar, chips och dip samt en ständigt pågående diskussion om vad som skulle ses på TV; fotboll, trollerikonster, tecknat eller roliga videor från USA. Tjejerna tröttnade först och övergav oss för att hänga vid datorn och sen somnade August som vanligt på soffan (utmattad efter dagens fotbollscup).

I söndags drog min familj iväg till Landvetter för invigningen av den nya konstgräsplanen och jag snodde ihop en brunch till mina älskade vänner. Så vi satt i flera sköna timmar och mumsade på scones med plommonmarmelad, fruktsallad, pannkakor med sylt och grädde, jordgubbssmoothie, juice, the, kaffe och chokladscones. Det är alltid lika underbart att hänga med gamla tjejgänget, prata minnen men också vad som händer i vår liv just nu, det ger liksom ett perspektiv på saker och ting.

Love you girls!

Jossan, Ellan, Linda & Sandy uppvaktade Ellan och mig med fina paket!

Vanlig vardag

De tio pappadagarna är över, Ola går tillbaka till jobbet och det är inte utan att jag har lite ångest... Inte så mycket för att bli lämnad ensam med Ellan (storebror Gustav är på dagis) utan mer för att det har varit så himla mysigt och lyxigt att vara hemma tillsammans med min make. Vi har haft lugna mornar med frukost tillsammans, fått uträttat en del ärenden, softat i soffan mitt på dagen och haft sena TV-kvällar där båda har varit vakna. Detta är saker som ytterst sällan händer i våra liv nu för tiden och dessa små stunder är perfekta energiboostar.



Far & dotter

Det skrivs i glossiga magasin om vardagslyx och att sätta guldkant på tillvaron med SPA-behandlingar, en god choklad eller ett glas rött en onsdagskväll. Jag sätter dock numera ett högt värde på mer vardagliga saker som att vara sams med 3-åringen en hel kväll, ett smilgropsleende av lilla Ellen, få sova fem timmar innan ett litet grymtande påminner om att jag är en ammande mamma, en varm öm kram med tillhörande kyss från mannen eller att bonusdottern Alva har ett förtroligt samtal med mig och tröstäter min äpplepaj när hon känner sig hängig.

Älskade storebror!

Beundrande storasyskon

Just nu är i alla fall guldkanten i våra liv Ellen! Hon är en ljuvlig liten varelse som mest sover och äter, det är faktiskt knappt så att vi vet hur hennes skrik låter, det är mer ett gnyende. De senaste dagarna har hon börjat ha lite vakenperioder så att vi har fått se hennes ögon och följa hennes upptäckt av världen, färger, former och ljud. Vi får väl se när denna smekmånaden är över...

Ellen endast 2 dagar gammal

Välkommen älskade Ellen

En vecka tidigare än beräknat och med en väldig fart kom hon,

vår efterlängtade prinsessa!

Bara någon timma gammal

Det var många tecken som jag nu efterhand kan tyda till att det hela var på gång; ett mycket skakigt humör under helgen, nästan en sjukdomskänsla med svag kropp och en stor trötthet samt att jag kände mig tvungen att ta tag i vissa måsten. Jag tog mig i alla fall in till jobbet på ren vilja för att få Försäkringskassans papper påskrivna, i sista sekund! Jag valde bort min första tanke att åka och köpa höstblommor utan åkte hem till soffan för att vila. Någon lunch hann jag dock inte få i mig, det blev en snabb tallrik med mjölk och cornflakes strax innan vattnet helt plötsligt gick, precis som på film! Jag ringde lite pirrigt till Ola på jobbet (det var nästan samma känsla som att berätta att att vi skulle ha barn!). Han blev nog lite överraskad och undrade hur snabbt han skulle komma hem. Efter ett lugnande samtal med förlossningen så fick jag känslan av att det här skulle nog bara sluta i en undersökning och sedan få åka hem för att invänta värkar. Vi förberedde barnen, Alva och Gustav åkte till kusin Molly för att fira hennes 5-årsdag. August och Axel åkte hem till mamma Mia.

Kl. 16.30 kopplades en CTG-kurva på men hann inte göras klar innan läkaren tog beslutet att skicka upp oss förlossningen där barnmorskan Margareta tog emot vid 17 och undersökte mig, jag var öppen nästan 2 cm men kände inga direkta värkar. Olas kommentar "jaha det är här rummet lär vi tröttna på...!" bemöttes med en mördande blick från mig. Medan Ola parkerar om bilen och hämtar våra väskor (vi skulle ju inte bli kvar, bara göra en undersökning...) så får jag i mig några pannkakor med sylt och saft att dricka till. Barnmorskan tycker jag behöver en sockerkick med tanke på vad som väntar och att jag inte har ätit någon lunch eller middag. Runt 18.30 känner jag att nu börjar det bli allvar, värkarna tilltar och jag är öppen 7 cm, så jag tar på mig den chica vita rocken och börjar andas lustgas. En väldigt konstig känsla infinner sig, inte som att vara full men det liksom surrar i kroppen och alla i rummet känns lite längre bort än vad de faktiskt är. För helt plötsligt har det kommit in fler i rummet än bara barnmorskan, det är ytterligare en barnmorska, en läkare, en läkarstuderande och en undersköterska (som visar sig vara mamma till en av killarna i Axels fotbollslag!). Jag får en flashback från Gustavs födelse när de tar ett blodprov på bebisens huvud för att se hur den mår och sen hör jag prat om att den måste snart ut och en sugklocka kommer in i rummet. Fast besluten att klara det själv får jag två krystvärkar på mig att lösa det på egen hand och jag tar med Ola och Margarets hjälp i från tårna och "plopp" så är hon ute, kl.19.53! Hängandes i fötterna ser jag Ellen för första gången och hör barnmorskan ropa att det är en tjej! Ola pussar och kramar mig, glädjetårar torkas bort och så läggs lilla Ellen på mitt bröst. Underbara lilla kletiga varelse! Pappa Ola klipper navelsträngen och sen väntar det där som ska fixas efteråt... Tur att jag då hade min belöning på bröstet, som mådde bra och ville börja snutta. En dusch, den välförtjänta brickan med ljuvliga ostmackor och äppeljuice, mätning och vägning av sessan; 3105 gram och 50 cm lång, sen var det nerkörning till BB och första nattens prövning. Ola fick inte stanna kvar utan åkte hem och däckade på soffan medans hans tjejer låg tätt tillsammans i den smala sjukhussängen, ammade, gosade och försökte lära känna varandra.

Stolt fembarnsfar

Nästa dag 4 oktober var det Kanelbullens dag, storasyster Alva köpte bullar och så kom hela skaran på BB-besök. Det var rörda storasyskon som ömt höll sin lillasyster för första gången.

Syskonskaran är komplett

Gustav körde stolt Ellens plastbalja hela vägen in i hissen och upp till salen men blev sedan jätteledsen över att behöva lämna mamma och lillasyster på sjukhuset. Det snyftades hela vägen hem i bilen... Helt fantastiskt att de stora barnen tog emot ännu ett syskon med så öppna och kärleksfullar armar. Storebror Axel har nu hela SEX småsyskon men är lika kär i sin nyaste syster och gosar gärna och länge med henne i soffan. Alva är som en extramamma med all den trygghet som det innebär. August tittar beundrande på Ellen men får nog slåss lite med sina syskon för att få sitt tillträde till bebisvärlden. Gustav kan vara lika öm som busig så det gäller väl att ha lite koll på honom. Stolt är han i alla fall och kallar lillasyster för "min Ellen!". På dagis har han deklarerat att hans huvud har växt för "han har ju blivit storebror!"

Storebrorspresent: en bärgningsbil

Efter läkarundersökning onsdag morgon blev vi utskrivna och fick åka hem. Lunchen den dagen blev vår "BB-lunch" vilket är en Hel special från Oves i Sävedalen (samma som vi ätit när vi gjort våra ultraljud samt åkte hem från BB med Gustav).

En vecka i bebisbubblan har flutit iväg, vi har haft några besök men annars försökt att vara så lite uppbokade som möjligt för att kunna njuta så mycket som möjligt av vår nya tjej.

Här sover man tryggt!

Några "första-" är dock avklarade:

Första badet: i onsdags för att få bort lite blod i håret som oroade storebror Gustav.

Första festen: morbror Magnus 40-årsfest i lördags.

Första fotbollsmatchen: Härryda F-98 mot Bergsjön hemma i söndags. Dessvärre blev det förlust...

Första IKEA-besöket; idag för att köpa kuddar till storebrorsorna.

Redo för 40-årsskiva i Backatorp,

i kläder från bästaste grannarna Hansson

Denna veckan väntar ett hembesök från BVC, en fika med Malin från Gustavs mammagrupp, besök av moster Emma och kusin Linnea samt 70-årskalas hos farmor Inga-Lill. Men däremellan ska vi vila och äta, det som Ellen verkar uppskatta mest just nu.

En mycket stolt och kärleksfull kusin Ludvig





Allra bästaste vänner

I ur och skur, through thick and thin - i nöden prövas vännen.
Vad skulle man göra utan vänner? Som lyssnar, förstår, kramar och tröstar. Jag har just tillbringat ett dygn med de bästaste vännerna Linda och Sandra. Vi har ätit, pratat, skrattat, gråtit och kramats - "just what the doctor ordered". Med virvlande gravidhormoner, ett hektiskt och pressat privatliv så ligger alla känslor liksom utanpå och gråten nära till hands. Och just då är det väldigt skönt att ha ett par vänner vid sin sida, som enbart håller med mig (eller så är dom bara smarta nog att inte säga emot...), som kommer mer peppande ord och kramar. Åh va jag önskar att jag hade mer tid ägna åt mina vänner, från gymnasietiden, från studieåren i Halmstad, grannarna sedan 5 år, systrarna eller arbetskollegorna. Att umgås med vänner är att tanka nödvändig energi!

TACK älskade vänner för att ni finns!

Mina favoritkex sedan snart 20 år

Ballerinan och Cookie

TACK extramoster Sandra för den coola hjälmen!

Preppa och peppa

Det närmar sig... Med stormsteg tycker omgivningen "bara en dryg vecka kvar ju!" men jag skulle väl mer säga "sakta men säkert". Då det ligger i släkten att gå mer än 40 veckor med sina bebisar, så är det ju inte beräknat datum 10 oktober som jag ser som slutmål utan någonstans där bortanför. Men jag måste erkänna att visst känns det annorlunda denna gången, det är en tyngre bebis och det trycker på i ljumskar, bäcken och lungor. Tillsammans med ett ökat tryck i huvudet och lite mer svullen kropp är kanske tecken på att det faktiskt är på gång...? Jag hoppas på det i alla fall!

Magen i vecka 36

för 3 veckor sedan men tycker nog att den ser likadan ut idag

Oavsett när lillen/lillan väljer att komma så är vi i alla fall redo; spjälsängen är bäddad, vagnen är fixad, kläderna tvättade, BB-väskan packad och nära och kära är förberedda på att ta emot storebror när vi åker in till Östra. Det är underbart med grannar, vänner och familj som ställer upp, det gör att vi kan förebereda oss i lugn och ro för den stora prövningen som väntar oss. Först en förlossning (hur den nu ska te sig, det vet ju ingen...) och sen att rodda en familj på sju personer och antagligen sju olika viljor. På ett familjemöte häromdagen bestämde vi höstens regler gällande skola, hem och fritid. Vet man vad som förväntas av en så blir det så mycket lättare att leverera och därmed få en välförtjänt frihet och efterlängtad veckopeng!

Alva, Gurra & Noosy fredagsmyser

IKEA är toppen tycker Gurra!

Vila & vänta

"Rätt in i kaklet" - så brukar det heta när vi säljare ska plocka in de sista slantarna i vår budget. Ingen broms utan istället full fart framåt även om man ser en stenhård vägg närma sig. Så där är inte sunt att tänka när det handlar om privatlivet, det har jag fått lära mig de senaste åren. Nu lyssnar jag mer på min kropp för den är rätt så bra på att tala om vad den behöver för att fungera, om man bara vågar lyssna... De sista veckornas onda sammandragningar, sus i kropp och huvud sa detsamma som läkaren; vila! Så nu är det sängläge och att samla krafter som gäller de sista veckorna. Det är extremt ovant att lägga sig mitt på dagen och faktiskt sova men oj oj va skönt och behövligt det är!

De krafter som "blir över" tänker jag lägga på barnen, få lite egentid med dom för sen vet man ju aldrig hur vardagen kommer att bli. Idag blev det en playdejt med Malin & Ida, på Bushuset för Gustav, Axels moppe skruvas på för att den ska kunna ge honom den frihet han nog så väl behöver, med Alva tänkte jag ha en tjejkväll med lite sköna ansiktsmasker och August önskar nog mest att få dra iväg på fyrhjulingen för en fisketur. Och så hoppas jag att vi alla sex kommer iväg på bio för att se Bilar 2 i 3D. Enligt beräkningarna har jag ca 3 veckor på mig till detta men den som lever får se... Sista kontrollen på Östra visade en välmående och mycket energisk bäbis på 2,9 kg och huvudet i rätt riktning, så är det bara att vänta och se vad som händer denna gång...!

Cirkuspremiär för Gustav
Crossarna i stålburen var bäst!