Preppa och peppa

Det närmar sig... Med stormsteg tycker omgivningen "bara en dryg vecka kvar ju!" men jag skulle väl mer säga "sakta men säkert". Då det ligger i släkten att gå mer än 40 veckor med sina bebisar, så är det ju inte beräknat datum 10 oktober som jag ser som slutmål utan någonstans där bortanför. Men jag måste erkänna att visst känns det annorlunda denna gången, det är en tyngre bebis och det trycker på i ljumskar, bäcken och lungor. Tillsammans med ett ökat tryck i huvudet och lite mer svullen kropp är kanske tecken på att det faktiskt är på gång...? Jag hoppas på det i alla fall!

Magen i vecka 36

för 3 veckor sedan men tycker nog att den ser likadan ut idag

Oavsett när lillen/lillan väljer att komma så är vi i alla fall redo; spjälsängen är bäddad, vagnen är fixad, kläderna tvättade, BB-väskan packad och nära och kära är förberedda på att ta emot storebror när vi åker in till Östra. Det är underbart med grannar, vänner och familj som ställer upp, det gör att vi kan förebereda oss i lugn och ro för den stora prövningen som väntar oss. Först en förlossning (hur den nu ska te sig, det vet ju ingen...) och sen att rodda en familj på sju personer och antagligen sju olika viljor. På ett familjemöte häromdagen bestämde vi höstens regler gällande skola, hem och fritid. Vet man vad som förväntas av en så blir det så mycket lättare att leverera och därmed få en välförtjänt frihet och efterlängtad veckopeng!

Alva, Gurra & Noosy fredagsmyser

IKEA är toppen tycker Gurra!

Vila & vänta

"Rätt in i kaklet" - så brukar det heta när vi säljare ska plocka in de sista slantarna i vår budget. Ingen broms utan istället full fart framåt även om man ser en stenhård vägg närma sig. Så där är inte sunt att tänka när det handlar om privatlivet, det har jag fått lära mig de senaste åren. Nu lyssnar jag mer på min kropp för den är rätt så bra på att tala om vad den behöver för att fungera, om man bara vågar lyssna... De sista veckornas onda sammandragningar, sus i kropp och huvud sa detsamma som läkaren; vila! Så nu är det sängläge och att samla krafter som gäller de sista veckorna. Det är extremt ovant att lägga sig mitt på dagen och faktiskt sova men oj oj va skönt och behövligt det är!

De krafter som "blir över" tänker jag lägga på barnen, få lite egentid med dom för sen vet man ju aldrig hur vardagen kommer att bli. Idag blev det en playdejt med Malin & Ida, på Bushuset för Gustav, Axels moppe skruvas på för att den ska kunna ge honom den frihet han nog så väl behöver, med Alva tänkte jag ha en tjejkväll med lite sköna ansiktsmasker och August önskar nog mest att få dra iväg på fyrhjulingen för en fisketur. Och så hoppas jag att vi alla sex kommer iväg på bio för att se Bilar 2 i 3D. Enligt beräkningarna har jag ca 3 veckor på mig till detta men den som lever får se... Sista kontrollen på Östra visade en välmående och mycket energisk bäbis på 2,9 kg och huvudet i rätt riktning, så är det bara att vänta och se vad som händer denna gång...!

Cirkuspremiär för Gustav
Crossarna i stålburen var bäst!

Total noll kontroll

Med en 4 veckor kvar att graviditeten så börjar det kännas allt mer i kroppen. Allt oftare blir magen hård och gör ont och allt oftare håller detta i sig en lång stund. Det tröttar ut och hindrar mig i vardagslivet. Att göra en sådan enkel sak som att böja sig ner eller fram har blivit något jag drar mig för. Jag förbannar tyngdlagen och det faktum att jag har alldeles för korta armar! Den ökade blodvolymen känns som ett pulserande sus i kroppen och får stegen att bli tunga och långsamma. Igår fick jag stanna hemma från jobbet då kroppen sade blankt NEJ till alla fysiska aktiviteter, om så bara det gällde att sitta på en kontorsstol och prata i telefon. Så det blev en heldag i soffan, med svartvinbärssaft, kudde, filt och fjärrkontroll. Det är liksom inte jag! Och det är inte heller jag att inte ha någon som helst kontroll över vad som ska hända. Men det är kanske bara en nyttig upplevelse för mig, att släppa kontrollen och "go with the flow?" Och måste vi nu förbereda oss på att det kan komma en liten bäbis tidigare än vad vi anat...? Så jag har i alla fall börjat tvätta lite nyinköpta kläder och Ola har lovat att sätta ihop spjälsängen på fredag.

Fynd från helgens barnloppis;

virkade tossor för 1 krona!



I eftermiddag blir det besök hos barnmorskan och jag hoppas att hon tar en extra bra titt på mig och bäbisen. Att hon kan lugna mig, att allt är normalt och att ordentlig vila hjälper mot de onda sammandragningarna. För jag vill kunna avsluta jobbet ordentligt och en liten tid hemma innan det är dags. Börjar jag få kalla fötter...? Lite sent nu kanske!

Gustav och jag provar våra fina höstmössor från Nova Star.

Bäbisen ska också få en så är det inget snack om vem som tillhör vem i sandlådan i höst!