Drömmar - söta och uteblivna

Så var "smekmånaden" över... Nejdå det låter värre än vad det är men nu har i alla fall Gustav efter en månads vanligt heltidsdagis gått över till att bli ett "15-timmarsbarn", det vill säga gå tre korta dagar i veckan, komma efter frukost och gå hem innan mellanmålet. För vår store kille som ÄLSKAR frukost så anade jag att den skulle saknas när han missar den på dagis och idag, andra dagen in på det nya schemat, så hade han blivit ledsen och besviken över att ha missat frukosten på dagis. Vi har förklarat för honom att han nu istället får äta frukost hemma med mamma och Ellen och vi hoppas att han tycker att det är good enough med bara oss två tjejer.

Syskonkärlek

Vi bygger garage till Spindelmannens bil

Det gäller alltså att få storebror att känna att hemma med oss är ett mycket bra alternativ till dagis där ju alla kompisarna finns. Så Gurra och jag har pratat om vad han gillar att göra och då stod utflykt till lekplatsen högt upp på önskelistan, liksom att baka, åka till IKEA och läsa böcker. I måndags tog vi oss till lekplatsen  och igår efter dagis bakade vi min favoritkakor Drömmar (tänk att jag faktiskt hade hjorthornsalt hemma...!) Jag verkligen älskar den spröda och söta smaken på dessa kakor men Gustav är mer svårflirtad när det gäller sötsaker, han var mer intresserad av att äta degen och jag kan visserligen förstå honom för oj oj oj va gott det kan vara med smör, mjöl och socker!

Söta men ack så svårt att bara ta en...

Men dessa underbara bakverk är nog det närmsta söta drömmar som jag kommer just nu. Lilltjejen har inte riktigt fått ordning på sin mage än utan vissa nätter kniper det nog illa i magen på henne. Hon drar upp benen, kniper med ansiktet, fäktar med armarna och gnäller. Sen några pruttar och så blir hon lugn igen men vissa nätter håller detta på oavbrutet och då blir det inte mycket sömn... Att komma ner i djupsömn och drömma är inte att tänka på så tack gode gud för att man är föräldraledig och kan ta en tupplur mitt på dagen. För det unnar jag mig verkligen denna ledigheten, med Gustav rände jag istället runt och fixade grejer när han sov men har nu insett att alla dom där "måste-sakerna" finns kvar när jag vaknar och kanske till och med inte är så nödvändiga att göra överhuvudtaget!

Med fokus på vardagen och att må bra här och nu (inte imorgon eller nån annan veckodag) är det jag försöker uppnå. Med risk för att låta klyschig så: Carpe Diem - fånga dagen! Kan man lära sig att njuta av vardagliga stunder så blir det så mycket mer att njuta av. Jag är färdig med att längta och vänta på vad som komma skall, det kommer ju ändå, vare sig det gäller sånt man vill göra eller sånt man helst hade undvikit att göra. Jag har också färdig med att planera och oroa mig, det blir oftast som det blir ändå och jag blir bara besviken om mina planer går i stöpet. Har jag inga eller få planer så riskerar jag mer sällan att bli besviken. Det låter kanske oerhört flummigt men för en strukturfascist som jag så är blotta tanken på att planera mindre ett jättesteg och med det inte sagt att jag inte planerar alls för det är omöjligt att få en familj på sju personer att går utan planering. Men jag är mer benägen att vara flexibel och inte sätta prestige i att alltid genomföra det jag avsett att göra.

Två livsnjutare som tar dagen som den kommer!
Gustav och bästisen Sebastian