Välkommen älskade Ellen

En vecka tidigare än beräknat och med en väldig fart kom hon,

vår efterlängtade prinsessa!

Bara någon timma gammal

Det var många tecken som jag nu efterhand kan tyda till att det hela var på gång; ett mycket skakigt humör under helgen, nästan en sjukdomskänsla med svag kropp och en stor trötthet samt att jag kände mig tvungen att ta tag i vissa måsten. Jag tog mig i alla fall in till jobbet på ren vilja för att få Försäkringskassans papper påskrivna, i sista sekund! Jag valde bort min första tanke att åka och köpa höstblommor utan åkte hem till soffan för att vila. Någon lunch hann jag dock inte få i mig, det blev en snabb tallrik med mjölk och cornflakes strax innan vattnet helt plötsligt gick, precis som på film! Jag ringde lite pirrigt till Ola på jobbet (det var nästan samma känsla som att berätta att att vi skulle ha barn!). Han blev nog lite överraskad och undrade hur snabbt han skulle komma hem. Efter ett lugnande samtal med förlossningen så fick jag känslan av att det här skulle nog bara sluta i en undersökning och sedan få åka hem för att invänta värkar. Vi förberedde barnen, Alva och Gustav åkte till kusin Molly för att fira hennes 5-årsdag. August och Axel åkte hem till mamma Mia.

Kl. 16.30 kopplades en CTG-kurva på men hann inte göras klar innan läkaren tog beslutet att skicka upp oss förlossningen där barnmorskan Margareta tog emot vid 17 och undersökte mig, jag var öppen nästan 2 cm men kände inga direkta värkar. Olas kommentar "jaha det är här rummet lär vi tröttna på...!" bemöttes med en mördande blick från mig. Medan Ola parkerar om bilen och hämtar våra väskor (vi skulle ju inte bli kvar, bara göra en undersökning...) så får jag i mig några pannkakor med sylt och saft att dricka till. Barnmorskan tycker jag behöver en sockerkick med tanke på vad som väntar och att jag inte har ätit någon lunch eller middag. Runt 18.30 känner jag att nu börjar det bli allvar, värkarna tilltar och jag är öppen 7 cm, så jag tar på mig den chica vita rocken och börjar andas lustgas. En väldigt konstig känsla infinner sig, inte som att vara full men det liksom surrar i kroppen och alla i rummet känns lite längre bort än vad de faktiskt är. För helt plötsligt har det kommit in fler i rummet än bara barnmorskan, det är ytterligare en barnmorska, en läkare, en läkarstuderande och en undersköterska (som visar sig vara mamma till en av killarna i Axels fotbollslag!). Jag får en flashback från Gustavs födelse när de tar ett blodprov på bebisens huvud för att se hur den mår och sen hör jag prat om att den måste snart ut och en sugklocka kommer in i rummet. Fast besluten att klara det själv får jag två krystvärkar på mig att lösa det på egen hand och jag tar med Ola och Margarets hjälp i från tårna och "plopp" så är hon ute, kl.19.53! Hängandes i fötterna ser jag Ellen för första gången och hör barnmorskan ropa att det är en tjej! Ola pussar och kramar mig, glädjetårar torkas bort och så läggs lilla Ellen på mitt bröst. Underbara lilla kletiga varelse! Pappa Ola klipper navelsträngen och sen väntar det där som ska fixas efteråt... Tur att jag då hade min belöning på bröstet, som mådde bra och ville börja snutta. En dusch, den välförtjänta brickan med ljuvliga ostmackor och äppeljuice, mätning och vägning av sessan; 3105 gram och 50 cm lång, sen var det nerkörning till BB och första nattens prövning. Ola fick inte stanna kvar utan åkte hem och däckade på soffan medans hans tjejer låg tätt tillsammans i den smala sjukhussängen, ammade, gosade och försökte lära känna varandra.

Stolt fembarnsfar

Nästa dag 4 oktober var det Kanelbullens dag, storasyster Alva köpte bullar och så kom hela skaran på BB-besök. Det var rörda storasyskon som ömt höll sin lillasyster för första gången.

Syskonskaran är komplett

Gustav körde stolt Ellens plastbalja hela vägen in i hissen och upp till salen men blev sedan jätteledsen över att behöva lämna mamma och lillasyster på sjukhuset. Det snyftades hela vägen hem i bilen... Helt fantastiskt att de stora barnen tog emot ännu ett syskon med så öppna och kärleksfullar armar. Storebror Axel har nu hela SEX småsyskon men är lika kär i sin nyaste syster och gosar gärna och länge med henne i soffan. Alva är som en extramamma med all den trygghet som det innebär. August tittar beundrande på Ellen men får nog slåss lite med sina syskon för att få sitt tillträde till bebisvärlden. Gustav kan vara lika öm som busig så det gäller väl att ha lite koll på honom. Stolt är han i alla fall och kallar lillasyster för "min Ellen!". På dagis har han deklarerat att hans huvud har växt för "han har ju blivit storebror!"

Storebrorspresent: en bärgningsbil

Efter läkarundersökning onsdag morgon blev vi utskrivna och fick åka hem. Lunchen den dagen blev vår "BB-lunch" vilket är en Hel special från Oves i Sävedalen (samma som vi ätit när vi gjort våra ultraljud samt åkte hem från BB med Gustav).

En vecka i bebisbubblan har flutit iväg, vi har haft några besök men annars försökt att vara så lite uppbokade som möjligt för att kunna njuta så mycket som möjligt av vår nya tjej.

Här sover man tryggt!

Några "första-" är dock avklarade:

Första badet: i onsdags för att få bort lite blod i håret som oroade storebror Gustav.

Första festen: morbror Magnus 40-årsfest i lördags.

Första fotbollsmatchen: Härryda F-98 mot Bergsjön hemma i söndags. Dessvärre blev det förlust...

Första IKEA-besöket; idag för att köpa kuddar till storebrorsorna.

Redo för 40-årsskiva i Backatorp,

i kläder från bästaste grannarna Hansson

Denna veckan väntar ett hembesök från BVC, en fika med Malin från Gustavs mammagrupp, besök av moster Emma och kusin Linnea samt 70-årskalas hos farmor Inga-Lill. Men däremellan ska vi vila och äta, det som Ellen verkar uppskatta mest just nu.

En mycket stolt och kärleksfull kusin Ludvig